Lars Hanssons föredrag handlade om flyktingströmmarna från Norge till Sverige under kriget och hur den svenska mottagningen för flyktingar byggdes upp utmed den norsk-svenska gränsen. Hans avhandling från 2019, Vid gränsen, byggde på en genomgång av de tusentals förhörsprotokoll som upprättades av landsfiskalerna i gränsdistrikten. Under 1940 och 1941 var fortfarande den svenska flyktingpolitiken mycket restriktiv. I gränsdistrikten mot Norge tog det sig uttryck i ett stort antal avvisningar av politiska och judiska flyktingar samt av tyska desertörer. Framförallt var det i några av de värmländska distrikten som flyktingar avvisades men under början av 1942 upphörde i stort sett avvisningarna och en allt öppnare flyktingpolitik tog vid. När kriget närmade sig sitt slut härbärgerade Sverige närmare 200 000 flyktingar i landet.
I sin bok Flykten till Sverige som utkom i januari i år har Lars redovisat en rad enskilda flyktingöden bland de många som anlände från Norge. En ambition med detta har varit att öka insikten om vad det innebar att bryta upp från hembygden, fly under svåra omständigheter till ett annat land och där söka skapa en ny tillvaro temporärt eller för all framtid.
Lars redovisade tre av dessa flyktingar som avvisades 1941 – 1942 av landsfiskalerna med tragiska följder, en politisk flykting som snabbt greps av Gestapo i Norge och sattes i Sachsenhausens koncentrationsläger till krigsslutet, en judisk flykting som deporterades till Auschwitz men var en av de få som överlevde dödslägret samt en tysk desertör som skickades tillbaka av landsfiskalen i Dals Ed och avrättades av tyskarna i Norge.
Lars håller nu på med att undersöka flyktingströmmarna som anlände till norra Sverige från Nordnorge och norra Finland under 1944, en ytterligare fördjupning i hur Sverige organiserade mottagningen vid slutet av kriget. Lars Hanssons bok ”Flykten till Sverige 1940-45 har ett unikt material om flyktingproblematiken vid gränsen mellan Norge och Sverige.
