Sen sist

Lisbeth Stenberg presenterar här ett sammandrag av sin power point presentation via zoom den 15 april. 

Selma Lagerlöf är samtida med kvinnorörelsen. Den öppnade nya möjligheter för kvinnor till utbildning, några yrken och offentligheten. Kvinnorörelsen var en förutsättning för Selma Lagerlöfs författarskap.

Anna Williams, litteraturforskare i Uppsala, har i boken Stjärnor utan stjärnbilder (1997) beskrivit vad som skilt då män och kvinnor behandlats i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet. De sammanhang som var viktiga för kvinnor saknas i historieskrivningen. Jag ska här ge en kort överblick över vad som var viktigt för Selma Lagerlöf och vilka människor som i det sammanhanget betydde mycket för henne.

Den första kvinnokonferensen hölls 1848 i Seneca Falls, USA – det var 10 år innan Selma Lagerlöf föddes 1858 – det året startades The English Woman´s journal och året därpå 1859 Tidskrift för hemmet – den första nordiska kvinnotidskriften.

De nya idéerna nådde snart Mårbacka något Lagerlöf berättar om i sina självbiografiska böcker. Första kapitlet i Ett barns memoarer (1930) har titeln Aline Laurell och där berättar Selma om den första guvernant flickorna fick när hon var tio år. Selma älskade Aline och när hon ersattes av Elin Aurell hade hon svårt att helt acceptera den nya guvernanten men hon kom med nya tankar till Mårbacka. Elin disputerade med fadern, retades med pojkarna och ansåg att flickor kunde ha lika gott läshuvud som flickor.

Eva Fryxell, dotter till Anders Fryxell, prost i Sunne och Akademiledamot uppmuntrade Lagerlöf att skaffa sig en utbildning. Eva Fryxell var engagerad i kvinnosaken och en skarp kritiker som skrev i Tidskrift för hemmet. Lagerlöf började, mot sin fars vilja, utbilda sig vid Kungliga högre lärarinneseminariet i Stockholm. Undervisningen gav inte så mycket av nya emancipatoriska tankar men upplevelser av teater och opera gav starka intryck.

Viktigast var de nya vänner hon fick under åren i Stockholm och med flera upprätthöll Lagerlöf kontakt hela livet. Särskilt viktig var Mathilda Widegren som från början hjälpte Lagerlöf med allt hon skrev. Mathilda Widegren var djupt engagerad i arbetet för fred och var under många år ordförande i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF.

När Lagerlöf flyttade till Landskrona mötte hon där kollegor vid flickskolan och andra som blev en ny krets. Elise Malmros, som SL kallat sitt sociala samvete, var särskilt viktig i den så kallade Syföreningen av 1872 som idkade välgörenhet och ordnade aftonskola för unga arbetarkvinnor.

Lagerlöf ville debutera och trodde på de teatersonetter hon skrivit efter upplevelser under Stockholmsåren. Med hjälp av kamrater vid seminariet kom hon i kontakt med Sophie Adlersparre – kvinnorörelsens viktigaste pionjär och redaktör för Tidskrift för hemmet – nu Dagny. Lagerlöf debuterade i Dagny 1886 med några teatersonetter. Det upprättades en nära kontakt mellan Lagerlöf och Adlersparre och Lagerlöf övergick från dikt till prosa.

Efter debuten med Gösta Berlings saga 1891 fick Lagerlöf nya vänner som var aktiva i den danska kvinnorörelsen. Sophie Alberti var ordförande i den framgångsrika Kvindelig Læseforening i Köpenhamn och inbjöd Lagerlöf att göra uppläsningar där.

Ida Falbe Hansen tog tidigt kontakt och blev Lagerlöfs översättare. Hon bodde tillsammans med Elisabeth Grundtvig som var aktiv i Danske kvindesamfund. Lageröf inbjöds att skriva en pjäs till en unik kvinnoutställning i Köpenhamn sommaren 1895. Det blev Sankta Annas kloster som spelades en gång. Nu utges den för första gången. Den avslöjar starka känslor av kärlek och svartsjuka som enligt min tolkning utlöstes i förhållandet till Sophie Elkan som Lagerlöf lärt känna och förälskat sig i ett år tidigare. De möttes på nyåret 1894 och förhållandet genomgick olika faser. Julen 1895 som Lagerlöf tillbringade i Göteborg betecknar hon själv som ”bedrövlig”. Elkan framhöll då sin kärlek till en belgisk pedagog Sluys och Lagerlöf kastades mellan hopp och förtvivlan av Elkans avståndstagande. Det ger utslag i dramat Sankta Annas kloster.

När Lagerlöf några år senare träffade Valborg Olander ledde det till en mer ömsesidig relation där mycket närhet och intimitet ingick. Selma Lagerlöf hade flyttat till Falun 1897 för att vara nära sin syster Gerda och familjen. I början hade hon få sociala kontakter men 1901 träffade hon Valborg Olander. Hon var en tidig rösträttsaktivist och som tog initiativ till Faluavdelningen av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR där hon var ordförande 1905–1920. I stadsfullmäktige var Valborg Olander en av de två första kvinnorna. Hon var fackligt engagerad och vice ordförande i Sveriges seminarielärarförening 1907–12 och mycket mer. Genom henne följde Lagerlöf rösträttskampen på nära håll.

Sedan Lagerlöf fått Nobelpris 1909 användes hon ofta som en förgrundsfigur inom rösträttsrörelsen – trots Nobelpriset hade hon inte rösträtt!

Föreningar för rösträtt, FKPR, bildades i Sthlm+Gbg 1902. 1903 när det fanns 6 föreningar bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. År 1907 fanns som mest 237 lokala föreningar.

År 1911 hölls en internationell rösträtts kongress i Stockholm – den 6:e Det var en angelägenhet för hela landet och t.ex. Göteborgsförenigen samlade in medel och medverkade. Det förekom många kring-aktiviteter för de tillresande som kom från 22 olika länder. Elfrida André skrev en kantat som framfördes av Elsa Stenhammars damkör. Pastorn Anna Shaw höll en predikan i Gustav Vasa kyrkan – den första av en kvinna i Sverige.

En höjdpunkt var en kväll på Operan då Lagerlöf höll sitt tal Hem och stat. Gå in på Litteraturbanken.se för att läsa talet som finns i Från skilda tider 2.

Under krigsåren avmattades arbete för rösträtt. I ett tal 1917 försökte Lagerlöf inge hopp. Även det finns att läsa i Från skilda tider 2.

Den 29 maj 1919 hölls en Medborgarfest då ett viktigt beslut om rösträtt tagits. Selma Lagerlöf använde i det tal hon då höll bilder från Gösta Berlings saga. Hon beskrev där hur Marianne Sinclarie stått utanför dörren till sitt hem och knackat, bultat för att komma in. Ingen öppnade:

               Men se, nu har porten öppnats … Vi har nog fått se våra medsystrar både i öster, söder och                           väster gå in i sina hus före oss, men vi äro dock varken förfrusna eller förbittrade av en alltför                       lång väntan. Porten är öppen. Det där ihärdiga klappandet och ropandet, som vi trodde utan                         verkan, har dock vunnit genklang inne i byggnaden.

               /Det som vunnits är stort och betydelse/
                Det heter Medborgaskap, i det egna älskade fosterlandet, det heter förbättrad uppfostran, det                      heter hälsosam, stigande ansvarskänsla, det heter kvinnokaraktärens resning från pjoskighet                      och barnslighet, det heter ökade ekonomiska möjligheter. Det heter detta och mycket annat.

Även det talet finns att läsa i Från skilda tider 2.

Då kvinnor äntligen fick rätt att rösta var de fyllda av hopp att kunna ta ansvar och medverka till beslut. Ett exempel på det finns från Göteborg då Mary von Sydow vid stadens 300-årsjubileum överlämnade en gåva till staden och höll ett tal som andades ny optimism. Jag har tillsammans med ett 30-tal andra skribenter visat vad som hände i Göteborg i boken ”Att ge upp har inte övervägts” som skildrar kvinnorörelsens arbete från 1880-talet till idag. – Det var länge mycket svårt att få representation i politiska församlingar – inom vissa områden har kvinnor trots visioner aldrig lycktas få inflytande att förändra – t.ex. bostadspolitiken. Se vår hemsida: https://goteborgskvinnorirorelser.se/

Lagerlöf var ofta i Göteborg pga sin förbindelse med Sophie Elkan. Ibland på Nääs som Sophies morbror grosshandlaren August Abrahamsson köpte 1868. Hennes bror var sedan 1872 föreståndare för det internationellt kända slöjdseminariet på Nääs vid Sävelången i Floda med anor från 1500-talet.

Sophie Elkan (1853-1921) drabbades den 5 april 1921 av en hjärnblödning, föll i medvetslöshet och dog senare på kvällen i sitt hem Götabergsgatan 24. Den 8 april 1921 var en fredag och då begravdes Sophie Elkan på den Mosaiska begravningsplatsen vid Svingeln i Göteborg. Lagerlöf höll då ett tal som även det finns i Från skilda tider 2.

Den 25 februari höll Lennart Nilsson ett mycket intressant föredrag via zoom med titeln ”Den Svenska Monarkins Legitimitet, Svenska folket, Journalisterna och Riksdagsledamöterna. Lennart Nilsson är docent i offentlig förvaltning och har tills helt nyligen arbetat som forskare vid SOM-institutet vid Göteborgs Universitet.

Sammanfattning av föredraget

SOM-institutet har haft som uppgift att utreda vad vi i Sverige anser om förslaget om att införa republik i Sverige och svenskarnas syn på kungahuset. Några viktiga frågeställningar som SOM-institutet har undersökt är: Tycker svenska folket, Journalisterna och Riksdagsledamöterna att man skall införa republik eller skall man behålla monarkin. Hur tycker dessa grupper att monarkin fungerar och vilket förtroende har man för kungahusets sätt att sköta sitt arbete. Inställningen till dessa frågor har undersökts varje år sedan 1995 och fram till idag genom att frågeformulär skickats ut till ett statistiskt representativt urval för de tre grupperna.

När det gäller frågan om att införa republik vill en majoritet av svenska folket behålla monarkin och inte införa republik. Inställningen till republik har endast marginellt förändrats under åren 1995–2018. Stödet för monarkin är starkast bland kvinnor och äldre med traditionella värden. Bland journalister finns det en majoritet för att införa republik i Sverige och bland riksdagsledamöterna är det nästan lika många som är för som emot med en kraftig vänster-höger dimension.

Förtroendet för det sätt på vilket kungahuset sköter sitt arbete har sjunkit från en mycket hög position jämfört med förtroendet för alla svenska institutioner till en situation där nästan lika många hade litet som stort förtroende. Kraftigt sänkt förtroende kan relateras till specifika händelser och en mer aktiv undersökande journalistik t.ex. publicerandet av boken Carl XVI Gustaf Den motvillige monarken 2011. Under de senaste åren har dock svenska folkets förtroende ökat igen. Riksdagsledamöterna har högre förtroende för kungahusets sätt att sköta sitt arbete medan journalisterna har betydligt lägre förtroende och har mer negativa attityder jämfört med svenska folket.

Intresserade kan få mer information i följande artiklar

  1. Lennart (2013) ”Svenska folket, journalisterna, monarkin”. I Weibull, L, Oscarsson, H och Bergström, A red. Vägskäl, 43 kapitel om politik, medier och samhälle. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet.
  2. Nilsson, Lennart (2017) Monarkins legitimitet i Sverige och Danmark.
  3. Nilsson, Lennart (2020) “The Legitimacy of the Swedish Monarchy; The Different Perceptions of Parliamentarians, Journalists and the People”. In The Role of Monarchy in Modern Democracy. European Monarchies Compared. University Collage London. Hart Publishing.

Wermlands Gilles Årsstämma 2020 hölls via zoom.

Ordförande Erik Schoster hälsade alla välkomna till den 149:de Gillesstämman. Totalt deltog 21 medlemmar. För att hedra fyra under året avlidna medlemmar hölls en tyst minut för: Gunnar Sandberg, Paul Berrum, Esbjörn Hillberg och Fredrik von Bulzingslöwen.

Ekonomin är i balans. Alla styrelseledamöter omvaldes och årsavgiften beslutades vara oförändrad.

Liksom under hösten 2020 kommer det inte vara möjligt att anordna några fysiska aktiviteter under våren 2021. Vi kommer dock att försöka anordna något/några föredrag via zoom.

Verksamhetsberättelsen 2019–20 blev i år ganska kort eftersom alla aktiviteter efter 1 mars, som var ett restaurangbesök, har avbokats på grund av Covid-19 pandemin. Även i år har ordföranden skrivit verksamhetsberättelsen på vers på melodin ”Inbjudan till Bohuslän”. 

Ja först var stämman bara lite småtrist
Men sen så kom en massa trevligt snack
Och på idéer var det ingen svår brist
Till alla er som kom ett hjärtligt tack
Så blev det lussetåg med sång och flöjtdrill
Och festen sen med lagom hålligång
Med mat och prat också en nubbe därtill
Och sedan brast vi alla ut i sång

 
Så hav nu tröst ni alla kära vänner
För snart så har vi säkert nått vårt mål
Om vi nu ej är ut på stan och ränner
Men skapar hemma eget vattenhål
Så ses vi nästa år nån gång på våren
För att sen glömma dagar som försvann
Vi får se till att ordna så vi får en
Bra fest när vi sen åter träffas kan

Vi fick en matbit men också en bira
På krogen som vi brukar träffas på
Vi visste ej att vi då kunde fira
En sista tid innan den börjat slå
Den pandemin vi nu har lärt oss hata
Och som vi hoppas snart skall ha sitt slut
Sen vi kan åter va på mammas gata
Och allting bli som det har vart förut

Mötet avslutades med att visa en filminspelning av luciatåget 2019 från Svenska Skolan i London.

Ordföranden tackade stämmodeltagarna och stämman avslutades.

Ordföranden, Erik Schoster, öppnade den 148:e Gillesstämman och hälsade alla välkomna. Dagordningen godkändes och kunde snabbt avverkas. Ingegerd Nyberg avtackades för förtjänstfullt arbete i styrelsen. Glädjande är att tre nya medlemmar invaldes i styrelsen. Antalet medlemskap i föreningen är 51 och antalet medlemmar 82. Tema för kulturafton 2020 diskuterades. Styrelsens förslag att bjuda in Lars Hansson, som jan 2019 disputerade på ämnet Vid gränsen – Mottagning av flyktingar från Norge, upptogs mycket positivt. Vi fick tips på böcker (thrillers) skrivna av Bernt Andersson på verkliga näst intill osannolika händelser från samma tid Dessa är Hönsen värper små ägg i år, Tuppen gal tidigt på torsdag och Korgen full av ruttna ägg.

På den efterföljande Lussefesten bjöds vi som vanligt på ett fantastiskt luciatåg med många vackra sånger och med Dan Olsson vid pianot. Dans dotter Agnes var lucia och hon bidrog även med mycket vacker solosång. Resten av luciatåget kom i år från Partille kulturskola med Klara Öjerot som sångpedagog. Det var ett ungt gäng där flertalet var 10 år, som trots sin unga ålder bjöd på stämningsfull skönsång.

Årets julbord, som kom från företaget Matsmak var gott, innehållsrikt och dessutom mycket rikligt. Som vanligt var det en uppsluppen stämning med sång och mycket prat. En obligatorisk sång är verksamhetsberättelsen skriven av Erik på vers till melodin ”Inbjudan till Bohuslän”. Många kunde också glädjas åt fina vinster i det traditionella jullotteriet.Agnes

Ett glatt gillesgäng åkte från Saltholmen till Styrsö Bratten där vi samlades utanför Öbergska´s Café och kryddträdgård. Detta café har en intressant historia. Mellan 1820 till 1870 ägdes huset av Johan och Helena Öberg, som drev ett populärt värdshus med lönnkrog. Krogen blev under denna period också beryktat som smugglarnäste och det lär ha supits och slagits ordentligt på krogen. Från mitten av 1800-talet började rika fastlandsbor skaffa sommarhus på Styrsö och ön förvandlades från en ljusskygg avkrok till ett populärt utflyktsmål. Även krogen blev allt mer respektabel och efter 1970 byggdes en stor restaurangpaviljong, varmbadhus och kallbassäng. På 1890-talet tillkom hotell och restaurangen kunde ha 1000 matgäster. På 1920-talet började populariteten minska på grund av indragna alkoholrättigheter och på 1960-talet revs allt utom Öbergska huset.

Från Cafét vandrade vi genom Arbåresskogen upp till den högsta punkten på ön (57 m), Stora Rös, med bronsåldersröse och ett nybyggt sjömärke. Härifrån har man en strålande utsikt i alla väderstreck men inte under vår vandring då dimman låg tät. Från utsiktspunkten tog vi oss på fina naturstigar ned till restaurang Styrsö Skäret där vi avnjöt en superb lunch. Eftersom vädret inte var det bästa tog vi oss tillbaka till Styrsö Bratten via Skäretvägen där vi fick lite information om läkaren Peter Silverskiöld och hur han startade sanatorieveksamhet på Styrsös ostsida för att hjälpa och lindra vardagen för de många tuberkulossjuka. Denna verksamhet pågick från 1890-talet till slutet av 1940-talet. Därefter tog vi mycket nöjda ”Styrsöbåten” tillbaka till Saltholmen eller vidare till Stenpiren.

Vår utsikt vid båken Stora Rös
Så här är utsikten vid klart väder

Vi var många från Wermlands Gille som såg den intressanta filmen om Olle Zetterqvist ”Med ögon känsliga för blått” på Bio Roy den 19 jan i år. Till årets kulturafton var Olle inbjuden för att tillsammans med sina spelmansvänner, Mats och Torgny, berätta om och spela sin och släktens musik. Olle och Mats spelar fiol och Torgny gitarr. Mats spelade också några av låtarna på munspel. Vi fick lyssna på och njuta av många kända och mer okända folkvisor. Olle hade själv komponerat flera av visorna t.ex. Brooklyn hambo och Zara’s polska.

Eftersom Olle inte kan skriva (men läsa) noter spelar han in melodierna på band och skickar till sina spelarvänner, Lisbeth och Ylva, som skriver ned noterna. Vi fick se och höra historien om en fin gammal cello som varit med om några olyckliga ”fall” men reparerats konstfärdigt av Mats, som demonstrerade att cellon fortfarande fungerar. Vi tackar Olle och hans spelarvänner för en mycket uppskattad musikkväll.

Vi börjar kvällen med buffé
Olle i berättartagen
Torgny på gitarr
Mats med fiol

Ordföranden, Erik Schoster, öppnade den 147:e Gillesstämman och hälsade alla välkomna. Dagordningen godkändes och ordföranden kunde lätt och elegant avhandla de olika punkterna. Glädjande är att Gillet har haft ett ökande antal nya medlemmar under senare år. Antalet medlemskap i föreningen är 52 och antalet medlemmar 86. År 2022 har föreningen funnits i 150 år.

På den efterföljande Lussefesten var vi 34 vuxna och 7 barn. Som vanligt bjöds vi på ett fantastiskt luciatåg med skönsång, flöjtspel och solosång under Dan Olssons pianoackompanjemang. I år hade vi för första gången på länge också 2 fina tomtenissar med i tåget. Flickorna i luciatåget har sjungit för oss i 7 år och vi hoppas att de vill fortsätta och förgylla våra Lussefester med sin sång.

Årets julbord kom som förra året från Göteborgs Restaurangskola AB. Som vanligt var det en uppsluppen stämning med sång och mycket prat. En obligatorisk sång är verksamhetsberättelsen skriven på vers till melodin ”Inbjudan till Bohuslän”.

Som vanligt dök också tomten upp för att ta reda på om det fanns några snälla barn, som ville ha julklappar. Många vuxna kunde också glädjas åt fina vinster i det traditionella jullotteriet.

Fredagen 18 maj samlades ett gäng glada gillesmedlemmar på Järntorget för en vårvandring. Vi började på Första Långgatan där vi bland annat tittade på ”resterna” av det gamla danspalatset Wauxhall med orkesterledare som Malte Johansson och Kenneth  Fagerlund. Ett annat äldre Vauxhall, i slutet av 1700-talet fanns också, betecknades som nöjespark men var nog mest ett värdshus. Låg på dåvarande Smala Vägen, idag Första Långgatan närmare Stigbergstorget.

Första  Långgatan är ingen mysig gågata idag  så vi drog oss in till Masthuggstorget och beundrade monumentet som minner om de träarbetare som givit stadsdelen dess namn. Uppe vid Stigbergstorget tog vi paus utanför Gathenhielmska Huset. Lasse i Gatan fick tomten av Karl XII redan 1717 men huset byggdes inte förrän ca 50 år senare av ättlingar. Nästa stopp blev Gathenhielmska reservatet där vi träffade en ”gammal majgrabb” som entusiastiskt visade oss runt i klubbstugan.

Vi fortsatte genom Söderlingska Parken där en gång Bagges stora herrgård Oljekvarnen låg. Där festade hela göteborgssocieteten sommartid under slutet av 1700-talet. Namnet kom från den oljekvarn som tillhörde gården och drevs av vattnet från Djurgårdsbäcken.

Återtåget österut gick via Fjällgatan, Adolf Fredriks kyrka och en av de lugnare men ack så ölstuge och restaurangtäta Långgatorna. Så småningom hamnade vi i Haga och njöt av havsläckerheter på Sjöbaren. Som efterätt fick vi information om de kvarter som Göteborgs Universitet disponerar i Haga. När nya Haga byggdes bedömdes det inte vara lämpligt med bostäder utefter den hårt trafikerade Sprängkullsgatan utan universitetet kunde samla sin vitt spridda samhällsvetenskapliga institutioner där.

Avslutningsvis var vi åter vid Järntoget där ett tullhus för införsel till staden var uppfört redan på 1600-talet och dit järnvågen flyttades från Brunnsparken i början av 1800-talet.

Vi som deltog i vandringen hade stort nöje av vår kunnige guide Erik Schoster, som berättade om gamla Masthugget och Majorna. Lennart Nilsson kompletterade med att beskriva universitetsutvecklingen.

Till årets kulturafton, som hade rekordmånga deltagare, hade Wermlands Gille besök av Göran Bryntesson från Mangskog i västra Värmland. Temat var Elis i Taserud, Arvikas kanske mest kända människa.  Vi fick höra ett flertal av Elis’ historier på äkta värmländska och kunde njuta av Elis slagfärdighet och hur han kunde driva med det mesta och de flesta men alltid med en stor portion humor. Görans bok ”Elis i Taserud 101 historier” är illustrerad med fantastiska bilder av Marja i Myrom. Vi fick också höra att den kända Taserudsstaken inte designades av Elis och hans bröder utan kom från Mellerud i Dalsland.

Göran Bryntesson deklamerade, sjöng och spelade egna texter bland annat från skol- och tjänstemannamiljö. Göran har en fantastisk förmåga att sätta ord på hur vi fungerar eller kanske inte fungerar så bra i olika sammanhang. Detta framkommer t.ex. i dikten ’Offentli tjänsteman’ som lyder:

Tänk hô möe dä ä som en inte begriper, en setter å lyssner, ä tösst, en kniper, egentligen skulle en fôll fråge, men da värker en dum, se dä kan en inte våge. Nej en får lôss att en förstår, å timmane går.

Tänk ha möe en töcker ä stôllet,
som bär iväg åt dä galne hôllet,
men en ôrker liksom inte protestere,
en hôller mä. Sen får en administrere
allt som en ha vûr mä å ställt te, sô dä ä jammen inte rart att dä ble som dä ble.

Att kvällen varit mycket lyckad framgick tydligt av den goda stämningen och de applåder Göran fick.

Ordföranden, Erik Schoster, öppnade årets stämma som i stort följde samma mönster som tidigare stämmor. Glädjande nog kom det fler medlemmar till årets stämma än det varit de senaste åren, vilket medförde en livligare diskussion.

Antalet vuxna deltagare på Lussefesten var ungefär samma som under senare år. Som vanligt bjöds vi på ett proffsigt luciatåg med vacker skönsång under Dan Olssons pianoackompanjemang och också på solosång och flöjtspel.

Därefter kunde vi ta oss an årets julbord som i år kom från Göteborgs Restaurangskola AB. Maten inmundigades under uppsluppen stämning där det hölls tal, berättades historier, sjöngs solosång och vi sjöng också sånger gemensamt. En obligatorisk sång är verksamhetsberättelsen på vers till melodin ”Inbjudan till Bohuslän”.

Som vanligt dök också tomten upp för att ta reda på om det fanns några snälla barn som ville ha julklappar. Vissa vuxna kunde glädjas åt fina vinster i det traditionella jullotteriet.

Årets utflykt i Wermlands Gille skedde i strålande solsken. Vårt Första mål var Ersdalens Naturreservat i den nordvästra delen av Hönö. Här kunde vi njuta av den typiska bohusländska havsmiljön med tomtningar (enkla bostäder under sillperioden) i klippskrevor och rösen på bergsklackarna liksom trift och andra växter i skrevorna. Här fanns också rester från militära aktiviteter från andra världskriget.

Vi lunchade på Tullhuset i fiskehamnen, där vi var ett stenkast från Fiskemuseet. Utflykten avslutades med vandring på Hönöslingan vid Junfruviken. Här vandrar man bland björkskog och andra lövträd och buskvegetation men har hela tiden närheten till havet. Vi lyckades få njuta av näktergalens vackra sång och liksom olika växter som t.ex. ryssgubbe, jungfrulin och rödsvingel.

På årets kulturafton hade vi nöjet att lyssna på Björn Florin och Mats Berggren, som initierat kunde berätta om byggandet av den nya Ostindiefararen Götheborg. Efter mycket sponsorarbete och annat förarbete kunde man 1992 starta byggandet vid Eriksbergsvarvet Terra Nova. Några ritningar på 1700-talets Ostindiefarare fanns inte.

Under ledning av skeppsbyggmästare Joakim Severinsson fick man fram ritningar till skrovet genom att studera resultat från utgrävningar, mängder av arkivmaterial och gamla modeller. Visionen var att fartyget utvändigt skulle vara så likt den ursprungliga Ostindienfararen som möjligt med samma typ av virke och utsmyckningar. Även om detta var ett gigantiskt projekt visade det sig att det skulle bli ännu svårare att tillmötesgå Det Norske Veritas och Sjöfartsverket säkerhetsbestämmelser på ett sjödugligt fartyg.

Det var spännande att höra Björn och Mats berätta om alla tester på ”sjödugligheten” och alla mer eller mindre traditionella lösningar som kom att krävas. Hur testar man t.ex. att fönstren på akterskeppet klarar det tryck som krävs enligt dagens säkerhetsbestämmelser. Dagens fartyg måste ha vattentäta skott, nöduppgångar, färskvattensystem, modernt kök, duschar och toaletter mm.

Den 2 oktober 2005 var det dags för Ostindienfararen Götheborg att lämna hemmahamnen för att ge sig ut på sin jungfrufärd till Kina. Skeppet blev uppmärksammat i varje hamn där den la till och blev en större succé än någon vågat hoppats på. Björn var med på etapp 6 då skeppet anlände till Kanton där båten fick ett storstilat mottagande och vi fick njuta av några videofilmer från dessa historiska händelser. Vi fick också se mottagandet i Göteborg när Ostindienfaren kom tillbaka i början av september 2007. Men vad händer nu? Skall det välutrustade och sjödugliga skeppet bara bli ett museiföremål eller skall det fortsätta och segla på världshaven? Detta återstår att se.

Ordföranden, Erik Schoster, öppnade årets stämma och hälsade alla välkomna. Dagordningen godkändes och de olika punkterna föredrogs. Anita Edvinsson avtackades som skattmästare för ett mångårigt och förtjänstfullt arbete. Ann-Charlott Sturegård invaldes som ny på denna post. Dessutom invaldes Ingegerd Nyberg och Agneta Wahlberg i styrelsen. Liksom tidigare år var verksamhetsberättelsen på vers.

Mötet diskuterade möjligheten att Gillet skulle kunna delta med ”delat bord” under bokmässan i Karlstad 2017 (november månad) för att informera om Gillet för presumtiva nya medlemmar.

Efter välkomstglöggen inleddes middagen med luciatåg under Dan Olssons ackompanjemang på piano. Som vanligt bjöds vi på proffsigt och stämningsfullt framförande och bjöds också på solosång och flöjtspel.  Därefter tog vi oss an det uppdukade julbordet. Som vanligt kom också tomten på besök och delade ut klappar till barnen. Vi dragningen i det årliga lotteriet fanns det många ungdomar som gärna hjälpte till.

Fjorton glada gillesmedlemmar samlades vid Saltholmens brygga för utfärd mot Vrångö. Vädergudarna, var liksom vi, på gott humör och vi fick en fantastisk dag i strålande sol och värme både till havs och på ön.  Efter kaffe med dopp utforskades olika delar av den vackra ön och besöket avslutades med en förträfflig lunch på Skärgårdens Café.

På kulturafton hade vi nöjet att höra Eva Flyborg ge några glimtar från sina 20 år som ledamot av Sveriges Riksdag. Som ny i riksdagen gjorde Eva starkt intryck på dåvarande försvarsministern då hon vid ett besök på jägarbataljonen i Boden inte bara besökte regementet utan även deltog i bataljonens marsch med full packning.

Eva Flyborg har alltid varit rak och tydlig i debatter och också varit tillgänglig för ”göteborgarna” genom att ha regelbundna träffar i Göteborg under hela mandat-perioden för att svara på frågor och lyssna till göteborgarnas åsikter.

Riksdagens arbetssätt är kanske inte helt självklart för allmänheten. Man kan ju i
TV-sända debatter få intryck av att antalet politiker i plenisalen är ganska få. Eva menade att man som politiker inte har tid att följa alla debatter på plats, då man har ett stort antal dokument som skall läsas och utlåtanden som skall skrivas. Däremot missar man sällan en röstning då alla politiker i god tid innan röstning, via högtalare i alla rum, meddelas detta.

Idag har Eva Flyborg sitt politiska engagemang, som styrelseledamot i moderbolaget för Göteborgs evenemang, turism och besöksnäring, Göteborg & Company Kommunintressent AB. 

Musiken har alltid funnits med som en viktig beståndsdel i Evas liv. Under mars 2015 gav hon ut sitt debutalbum (pop) med titeln ”Inner secrets”. Eva sjöng och ackompanjerade på gitarr flera av låtarna och vi kan varmt rekommendera inköp av albumet. Flera av oss tog också tillfället i akt och köpte albumet och ser fram emot nya album.

Årets stämma inleddes med att Gunnar Sandberg höll en kort betraktelse över vår mångårige medlem Gunnar Bränholm, som avlidit under året. Därefter följde en tyst minut, varefter övriga punkter på dagordningen avhandlades.

En kort information (en sida) om Gillet har sammanställts. Denna lades ut i Värmlandsmontern på årets bokmässa och resulterade i flera nya medlemmar. En medlemsdatabas har tagits fram, som kan användas för framtagning av medlemsförteckning, adressetiketter och stöd för diverse administrativa uppgifter. Verksamhetsberättelsen var liksom tidigare skriven på vers och sjöngs gemensamt under middagen. 

Lussefesten inleddes traditionsenligt med det skönsjungande luciatåget under ackompanjemang av vår sångmästare, Dan Olsson. Vi bjöds också på vacker solosång med flöjtspel. Den rikliga julbuffén åts med god aptit och bl.a. fick Janssons frestelse mycket beröm. Vid kaffet kunde många priser (som deltagarna skänkt), delas ut till glada lottköpare. I år hade vi två unga flickor, Annie och Agnes, som hjälpte till i köket med in- och utplockning, diskning mm, vilket de skötte med bravur.

Sätt dej här e litta stönn är ett bra tema för årets kulturafton. Visserligen är Stig Bergs text en kärleksvisa, men dess första strof kan nog beskriva en kväll med Wermlands Gille på Caroline Wijk som nu i flera år varit plats för värmländsk kultur. Vi började med kall buffé och stämningen steg snabbt liksom ljudnivån.

Kvällens gäst var Björn Sandborgh, en man med många strängar på sin lyra (gitarr). Hans civila karriär började med juridikstudier i Uppsala och slutade med befattningen som länsråd i Karlstad, men det var som trubadur, tonsättare, historieberättare och ordförande i Frödingsällskapet som han förnöjde oss. Redan under studieåren satte han musik till texter av halvstöllige poeter från sin hembygd och sedan har han bara fortsatt.

Björn inledde med Bygda mi av Axel Frithiofsson och sedan blev det andra egna tonsättningar till andra texter av Axel F, av Oscar Stjerne och av Stig Berg. Allt blandat med mängder av historier om mer eller mindre galna situationer i Värmland. Fröding kom också med och Björn berömde hans rytmiska diktning, som gör texterna lätta att tonsätta. De närvarande njöt i fulla drag av framförandet och applåderna blev långa och entusiastiska. En trevlig afton med god mat och en stor dos ”fölkmål”. Vad kan man mer begära av en kulturkväll med Gillet.

Årsstämman inleddes med att Gunnar Sandberg läste dikten ’bygda mi’ av Axel Fritiofsson. Verksamhetsberättelsen hade som vanligt skrivits på vers av ordförande Erik Schoster. Efter att alla punkter på dagordningen avhandlats inleddes årets lussefest med glögg. När vi bänkat oss till de vackert dukade borden kom lucian med sina tärnor och sjöng stämningsfullt samtidigt som de ackompanjerades av Dan Olsson vid pianot. Förutom barn och barnbarn till medlemmar i Wermlands Gille deltog fyra körsjungande flickor från Kungälv, som också bjöd på några solonummer med sång och flöjtspel. Julbuffén, som fick mycket beröm, kom från 47ans Sallader och Delikatesser i Sävedalen. Under middagen fick vi alla tillfälle att sjunga årets verksamhetsberättelse till melodin ”Inbjudan till Bohuslän” samtidigt som Dan ackompanjerade med fiol.

Bygda mi av Axel Fritiofsson

Jä vet e litta fatti bygd langt ôpp i Värmlanns skoger jä vill ne helst skull se´a just när sola strör sett gull på gålera å ängera, där slôtterfôlka knoger å fjälla di ger eko uttå jänters krötterlull. Da tänker jä på tia när sôm än ho låg i dvale å skogera de svaje, där sôm skördera nu gror, å björner geck å knalle bålmä bäckera sôm skvale frå fjälla gönnôm dalera, där människer nu bor. Da tänker jä på hjältera sôm kom frå Finlands moer å slog sej ner på berg å he, där inga täger fanns, där allri än e slage gått i takt på gråe loer, å allri än ett krötterlull dött bort i solfallsglans. Jä ser dôm där de böjde geck i sine framtidsdrömmer å bröt sej fram i svett och svält igönnôm sten å snår. Te sist e litta bygd stack fram ur mörke villmarksgömmer, tur svedjeell, tur rök å sot – e bygd, sôm nu ä vår! Jä bocker mej för hjältera, när rö står aftassola å bjällerklonken går i dur inunner fjällas stup, å nye släkter sträver där på tägera å jola, sôm en gang låg i ustörd sömn i svarta skogers djup.

Verksamhetsberättelse 2013-2014 Melodi: Inbjudan till Bohuslän

Årets kulturafton rönte stor uppskattning. Gäst var konstnären, fiolbyggaren, folkmusikanten Olle Zetterquist som berättade om sitt konstnärskap. Från en ”tragglig” tillvaro i Karlstad läroverk kom Olle och hans bror Jörgen till Slöjdföreningens skola i Göteborg där de som Olle sa: ” fick ägna sig åt precis det vi gillade” dvs. skapa i färg och form. Därefter fortsatte båda på Valand. 1950 flyttade bröderna med andra konstnärsvänner in i ”Kåken” i Landala, ett utdömt hus man egentligen inte fick bo i, men i 10 år blandades vardagsliv, skapande och inte minst musik, husbandet The Original Landala Red Hop Stompers bildades där. 

Efter sin utbildning kunde Olle försörja sig som konstnär. ”Det var kanske lättare på 50–60-talet med möjligheter till både stipendier och uppdrag för offentlig utsmyckning” fritt citerat från berättaren. Olles verksamhet som konstnär blandas med hans intresse för fiolbyggande och folkmusik. Som avslutning fick vi njuta av spelmanstoner från en bildkonstnär och två fd musiker från Göteborgs symfoniker. Låtar i folkton bl. a. några skrivna av Olles farfar ”Pappa Lars”

Vi var ett antal växtintresserade som träffades innanför grindarna till Botan. Vädret var vackert men våren något sen, varför blomningen inte riktigt kommit igång. Vi kunde i alla fall njuta av det blommande näsduksträdet i Japandalen, liksom azaleor och rhododendron och andra blommande växter i Klippträdgården. Den nyanlagda Koreadalen var en nyhet för flera av oss. Vandringen avslutades med fika i Botaniska Paviljongen.